Jasons berättelse
Jag vill gärna dela med mig av en jaktberättelse om puma.
Förra vintern fick jag ett samtal från en tjänsteman vid viltvårdsmyndigheten om en problematisk katt. En man hade ringt honom och berättat att det fanns en puma på hans tomt. Han frågade om jag kunde åka dit och kontrollera saken. Jag och min jaktkamrat åkte dit tillsammans med en kvinna som hade en licens och alltid hade velat fälla en puma.
När vi kom fram kom mannen ut ur huset och visade oss var han hade sett puman. Spåren gick precis förbi ytterdörren, längs sidan av bilen, genom trädgården och ner mot bäcken. Vi släppte lös hundarna och de gav sig iväg. Puman sprang i några vansinniga kringelikrokar för att försöka skaka av sig hundarna. När vi kom ner dit såg vi puman springa över sluttningen med hundarna hack i häl.
Det dröjde inte länge innan de hade fått upp den i ett träd. Den satt i en tät, snötäckt gran. Vi band tillbaka hundarna och gjorde henne redo att skjuta. När hon sköt mot puman hoppade den ur trädet och sprang nerför sluttningen och runt åsryggen. Min jaktkamrat gick ner för att leta efter blod. Eftersom jag trodde att hon hade missat släppte jag hundarna. Strax därefter ropade han: ”Jag hittade blod!” Men då var det för sent. Jag satte av ner längs åsryggen, väl medveten om att vi hade problem.
De hade fått ner den på marken, och när jag kom närmare såg jag att puman hade fått grepp om en av min jaktkamrats hundar. Jag sprang dit, hoppade så högt jag kunde och sparkade puman i huvudet. Då släppte den hunden, men högg tag i min stövel. Jag hade på mig Kenetrek Mountain Extreme 400. Pumans styrka var otrolig!
Jag hamnade på marken och försökte dra loss foten. Den höll fast stöveln med båda tassarna och bet i tån på stöveln. De övre hörntänderna trängde igenom lädret. Trots att jag krökte tårna så mycket jag kunde kände jag fortfarande trycket från käkarna. Till slut lyckades jag på något sätt få loss foten. Därefter kunde vi få tillbaka hundarna och avlossa det dödande skottet.
Jag kunde inte tro att jag inte hade fått en enda skråma. Båda tassarna hade grepp om stöveln, och jag kände aldrig någon klo tränga igenom lädret. Pumans hörntänder punkterade lädret, men inte det inre lagret. Jag hade haft stövlarna i ungefär fyra år, och de hade hållit väldigt bra fram tills detta hände. Min dotter hade en utflykt med isfiske vid sjön, alldeles nedför landsvägen från platsen där vi jagade.
Min vän är lärare och sa att om vi fick tag på en puma skulle vi ta med den till sjön så att barnen kunde se den. När vi hade lastat in allt åkte vi därför till sjön. De flesta av barnen hade aldrig sett en puma tidigare, så det var riktigt roligt att se deras miner när vi visade upp en för dem.
-Jason M.